Vad behövs för att man ska ha en bra kreativ tankeprocess? Vad är absolut nödvändigt och vad är dåligt? Vi har pratat med ett antal insiktsfulla profiler för att höra vad de tycker är ett måste för att man ska kunna komma på bra idéer. Man kanske behöver vara omgiven av inspirerande konst eller är det verktygen som man använder som har en mer avgörande roll än man tror.
Vad behövs för att man ska ha en bra kreativ tankeprocess? Vad är absolut nödvändigt och vad är dåligt? Vi har pratat med ett antal insiktsfulla profiler för att höra vad de tycker är ett måste för att man ska kunna komma på bra idéer. Man kanske behöver vara omgiven av inspirerande konst eller är det verktygen som man använder som har en mer avgörande roll än man tror.
Kreativa människor verkar som regel arbeta bättre när de arbetar med andra och kan dra nytta av stöttning, distraktioner, kamratskap och motivation som man får från en gemenskap. För den New York-baserade designstudion Porto Rocha, som drivs av två partners, Leo Porto och Felipe Rocha, är allt arbete som studion producerar resultatet av en samarbetsprocess. ”Vi främjar en öppen och kritisk dialog mellan oss själva och vårt team och lägger på så sätt olika perspektiv på bordet. Vi bollar och krockar med olika idéer, vilket gör att vi hittar oförväntade lösningar snabbare”, berättar de.
Det kommer kanske inte som en överraskning att det är likadant på andra sidan Atlanten. På klimatklubben Adapt i London berättar studions två partners, Richard Ashton och Josie Tucker: ”Vi samarbetar nästan alltid på Adapt och om vi arbetar var för sig så frågar vi alltid varandra om feedback.” Nyckeln till denna typ av arbetssätt ligger i hur bekväma de är med att arbeta och samverka med varandra, vilket bidrar till att de överlag arbetar i en snabbare takt.
Ett annat power-couple inom design är Naomi Kolsteren och Vincent Vrints, som driver designstudion Vrints-Kolsteren i Antwerpen. De förklarar att de jobbar inte alltid samtidigt på samma projekt, även om de nästan alltid jobbar tillsammans, ”men vi byter ofta och förlitar oss på varandra för feedback.” Under största delen av 2020 har studion inte kunnat ha en praktikant i och med covid-19-pandemin och Kolsteren anmärker att de har saknat att ha en praktikant med i processen eftersom det ofta ger nya perspektiv.
”Det är intressant att ha nya ögon i studion lite då och då... det ger oss nya insikter”, förklarar de.
”Det är intressant att ha nya ögon
i studion lite då och då... det ger oss nya
insikter”
”Samarbete handlar inte bara om bra idéer och resultat. Det handlar även om att ha fantastiskt stöd och kunna lösa problem snabbare”, berättar Rachel Long-Smith från Narrate och förklarar att det alltid finns någon som kan hjälpa dig när du fastnat. ”Du kanske inte gillar deras lösning”, tillägger hon, ”men ofta hjälper det att bara prata om problemet, vilket i sin tur gör att du hittar lösningen själv.”
På så vis blir samarbetet till problemlösning och ett stöd som främjar bra idéer. ”När du pratar om ditt koncept med andra, oavsett om det är muntligt eller visuellt, så testar du samtidigt din idé”, förklarar Marion Bisserier från den Londonbaserade designbyrån Two Times Elliott. Bisserier tror att en bra idé kan bli tydligare och mer nyanserad genom andras perspektiv och hon anser att ifrågasättandet i sig självt är en smart övning inom design. Något som kan få en idé att gå från bra till fantastisk. Den personliga delen av det har definitivt försvårats i och med fjärrarbetet som uppstått på grund av covid-19. ”Det tar tid innan man vänjer sig och ringer någon när man är van att kunna fråga personligen”, anmärker Bisserier, ”men det är värt det och det har stor betydelse i det långa loppet.”
Det är här som vi hittar den kreativa industrins källa och nyckeln till en bra kreativ arbetsprocess; känslan av gemenskap. Tekniskt sett så kan man designa i total ensamhet och med endast ens egen input,
vilket många av oss har fått göra under 2020. Men det fina ligger i själva sällskapandet. I grunden har vi fortfarande kvar en slags förhistorisk instinkt som säger att kreativitet och gemenskap stärks av varandra
Men trots det så går inte samarbete hand i hand med ’bra idéer’ för alla. ”Jag jobbade på egen hand i nästan femton år”, säger Tristan Ceddia, som sedan fick sällskap i studion av sin vän, formgivaren Rick Milovanovic.
Tristan, som grundat designstudion Never Now i Melbourne, berättar att han aldrig har arbetat på en annan studio eller tillsammans med andra formgivare innan. ”Det tog lång tid innan jag hittade någon som jag kände mig
bekväm med”, förklarar han. Ceddia söker istället inspiration från världen utanför och låter sig inspireras av ”det ohämmade och besynnerliga beslutsfattande som finns där ute.” Han omger sig även med vackra föremål i sin studio och förklarar att han ”är intresserad av vad som händer utanför designmedvetandet, i naturen”, till synes ”av nödvändighet.”
Vrints-Kolsteren anmärker att det inte går att undgå att bra idéer kan komma från ”vackra saker” och förklarar att det inte behöver vara föremål som är ”speciella”, utan snarare tvärtom. ”De kan vara väldigt normala och vanliga saker”, säger Kolsteren betänksamt. ”Vi har samlat på oss massor av saker som vi tycker är intressanta under årens lopp”, förklarar han. Vilket tyder på att deras samling inte är sammanställd av verk gjorda av kända formgivare, utan snarare en uppskattning av det diskreta och anspråkslösa. Något som är intressant här är att många av föremålen är resultatet av ett samarbete, ofta från ett samarbete med andra konstnärer där de behållit några av verken själva. ”Konstnärerna har ofta varit vänner som står i början av sin karriär och deras konst har fått ett affektionsvärde i våra liv och liksom växer med oss”, förklarar Kolsteren.
Adapt är en klimatklubb och en kreativ organisation i London
Det känns naturligt att formgivare inte bara samlar, utan även kuraterar, där de ofta använder sig av mer ’långsamt mode’ genom att samla föremål som är sällsynta eller har en historia. Kanske kommer det från behovet av resonemang som ligger djupt inpräntat i vårt omedvetna från designskolan, eller från känslan av ägande som uppstår i något så begrundat, eller är det själva förbättrandet, konceptet och resonemanget som spiller över från ens designpraxis till den verkliga världen. Det finns minst sagt både kontraster och ytterligheter.
”När det gäller kreativitet så är
det viktigare att vara medveten
om dålig design, än att
omge sig med bra design.”
Till skillnad från självutnämnda samlare som Adapt så hittar Long-Smith sin inspiration på ett liknande sätt som Ceddia. ”Även fast jag älskar att ha vad jag skulle kalla för bra design runt omkring mig, så känns det inte som att de skulle få mig att vara mer kreativ”, anmärker hon och fortsätter: ”Jag tror att kreativitet kommer från en djupare inspiration och för mig handlar det om att ta in allt runt omkring mig”, där hennes egna erfarenheter och tidigare research också är bidragande. Detta tyder på att även dålig design och dåliga idéer har stor betydelse. ”Jag tror faktiskt att när det gäller kreativitet så är det viktigare att vara medveten om dålig design, än att omge sig med bra design”, förklarar Long-Smith. ”Själv sporras jag ofta av frustrationen över en dålig design och det inspirerar mig till att vara mer kreativ och vilja göra den bättre.”
Narrates tryckta bok för Breaking the Mould
Och det kanske är detta som är det huvudsakliga problemet för kreativa människor i allmänhet: rädslan för att misslyckas och ambiguiteten i att göra misstag. Tyvärr skapar anonymiteten och tempot på sociala medier, och den betydande vikt som designindustrin lägger på det sistnämnda, de perfekta förutsättningarna för negativ kritik snarare än konstruktiv kritik. Long-Smith påpekar att det är genom misstag som man lär sig och blir bättre, och att fråga sig själv ’varför’ kan även bidra till idéer som flyttar gränserna för samtida design. På samma sätt uppmärksammar Bisserier den underliggande oron som ligger bakom förväntningarna för en design, där frustrationen inte ligger i att inte kunna komma på en idé, utan i att inte kunna sätta ihop den mest fantastiska lösningen på en gång. ”Vår framgång som formgivare räknas traditionellt genom våra resultat och det är något som har blivit ännu mer direkt på grund av sociala mediers växande betydelse för designindustrin”, förklarar Bisserier.
Porto Rocha ifrågasätter hur mycket fördelaktigare vi är med all den teknik som vi har till vårt förfogande. ”Precis som för många andra grafiska formgivare är nästan allt vårt arbete digitalt”, berättar de och förklarar att teknik är en väsentlig del av deras vardag. ”Den hjälper oss att organisera, effektivisera, researcha och genomföra våra idéer”, tillägger de, vilket resulterar i att arbetet är ”snabbare, mer exakt, mer sammankopplat och mer effektivt.” Men trots det så undrar de om det gör dem mer kreativa. ”Det är svårt att säga”, förklarar Porto Rocha. ”Nya verktyg och tekniker gör att vi kan designa saker som inte varit möjliga tidigare”. Men samtidigt är ett verktyg bara ett verktyg. ”Det är vi som måste använda det kreativt”, förklarar de och tillägger att ”det som är intressant är att kreativitet är en av de egenskaper som utmärker oss som väldigt mänskliga”, det är den märkbara skillnaden mellan mänsklig intelligens och artificiell intelligens. Ceddia delar inställningen att teknik är positivt för kreativitet och sammanfattar: ”Ett verktyg som fungerar som en förlängning av handen, sinnet och som hjälper produktiviteten är värdefullt för en designer.”
”Att använda digitala verktyg i
ett tidigt skede stör ofta min
tankeprocess.”
För vissa kan dock enbart penna och papper och samspelet mellan dem och digitala verktyg skapa bra förutsättningar för bra idéer. ”Vi försöker hitta en balans och arbetar alltid med projekt där vi inte behöver använda teknik, även om det bara är för skojs skull”, berättar Adapt. På samma sätt anmärker Long-Smith att “många av mina favoritprojekt är de där du börjar med penna och papper och sedan fortsätter att växla mellan det digitala och analoga”, och lyfter hur detta utvecklande och motsatta sätt att arbeta bidrar till experimentella och oväntade resultat. Man skulle kunna säga att det är konsekvensen från begränsningarna som bidrar till bra idéer, snarare än osäkerheten kring att ha obegränsade möjligheter.
”Att använda digitala verktyg i ett tidigt skede stör ofta min tankeprocess och gör det svårare att komma på idéer”, berättar Bisserier, som tycker att det ofta leder till att hon fokuserar på att försöka skapa någonting perfekt. ”Visst, resultatet kan bli coolt, men det är inte alltid syftet i ett så tidigt stadie”, säger hon och förklarar att hon försöker hitta den första bra idén innan den förs över till datorn för att förbättras. Bisserier anmärker även att ”möjligheterna som digitala verktyg erbjuder kan också bidra till att en idé leder till fler idéer”, och det är en åsikt som även Long-Smith delar. ”Jag behöver mer än bara penna och papper”, förklarar hon, även om hon ofta använder dem när
hon skriver, ritar sketcher och antecknar. ” Med teknik och verktyg har du ett obegränsat förråd av nya möjligheter och saker att utforska”, säger Long-Smith, där spännande resultat kan leda till intressanta konversationer och gynna utvecklingen av samtida design.
Men inom denna kontext av obegränsad information, i en värld fylld av informationsteknik, finns det för många referenser och alldeles för stort svängrum för design? Är det konstigt att vi inte kan komma på idéer när vi konstant bombarderas av information? Att bra idéer verkar vara mer sällsynta än en vit tiger? För många handlar den kreativa processen helt enkelt om problemlösning, där bra idéer är något som löser en utmaning. Adapt förklarar dock att ”vårt omedvetna har en tendens att lösa saker på oväntade sätt”, och att det kan vara bra att lägga problemet helt åt sidan ett tag, om det finns tid.
I samma anda är idétorka stereotypiskt kopplat till designområdet och kontraproduktivt för skapandet av idéer. ”Vi märker nästan alltid att, det är ofta när vi är på väg att ge upp som vi måste fortsätta kämpa”, berättar Adapt och antyder att bra idéer kan komma från ihärdighet. ”Vi överger aldrig en idé”, fortsätter de, men betonar att det även är viktigt att ta pauser. ”Ibland krävs det bara mer än vi tänkt oss ifrån början.”
Det är en åsikt som de flesta av dem delar, vilket tyder på att en av de grundläggande aspekterna för att komma på bra idéer är uthållighet. ”Jag försöker att medvetet ändra mitt perspektiv och hitta en ny riktning när jag känner att det tar stopp”, förklarar Ceddia och tillägger: ”Det gäller väl för alla saker i livet egentligen. Om du inte är nöjd, är det dags att göra någonting annat.” Kolsteren instämmer och säger att det är viktigt att bryta sin egen rutin. ”Det är lätt att få tunnelseende om man stannar i sin egen designbubbla hela tiden”, förklarar hon och tillägger: ”Försök att rensa huvudet genom att göra något annat ett tag.” Att låta hjärnan vila är även något som Long-Smith instämmer med när hon säger ”sov på saken” och förklarar att ”det som fungerar bäst för mig är att ta en paus och börja om igen nästa dag.”
Till skillnad från Adapt, som hellre försöker kämpa sig igenom problemet, är återhämtning även något som Rocha använder sig av. ”Jag föredrar att ta en paus om jag hamnar i en spiral av idétorka, även om det bara är en kort rast. Jag hämtar lite luft, går ut på promenad, joggar eller tar en cykeltur”, förklarar han. På så sätt rensar han tankarna och kan se utmaningarna från ett annat perspektiv.
Ibland kan lösningen på kreativa problem komma relativt naturligt och det är ofta fallet för Kolsteren. ”Det växer till sig parallellt”, avslöjar hon, som ofta börjar med estetisk visualisering genom typografiska experiment. För Long-Smiths del börjar det med research, där hon även studerar och skriver om det hon tror är själva problemet. ”Jag har ett behov av att
verkligen förstå problemet och tänka strategiskt kring lösningarna innan jag börjar arbeta visuellt”, förklarar hon. ”På så sätt har jag en grund som jag kan falla tillbaka på när jag behöver bekräfta att min idé är bra och faktiskt löser problemet.”
Andra föredrar att återigen hitta lösningen genom samarbete. ”För mig är det svårt att lösa eller ens veta vad problemet är när jag har allt i huvudet och inte kan se det framför mig”, förklarar Bisserier, som föredrar att tackla och lösa problem med sina kollegor. Det är en process som är värdefull på Two Times Elliott, där samarbete är en av företagets grundpelare. ”Vi ser inte projekt som någonting som bara en person ansvarar för, utan de tillhör oss alla”, förklarar hon och fortsätter: ”Jag tror att den känslan av att inte vara ensam sänker pressen och uppmuntrar mig att komma på en lösning, även om den inte är helt rätt.” I den bemärkelsen hittas lösningen genom att man dissekerar själva problemet, eller som Bisserier så fint beskriver det: ”Det är alltid bäst att lägga ut allt på bordet tillsammans, även om det har tre ögon och ett ben till att börja med.”
Porto Rocha, som är övertygade om att det aldrig bara finns en ”perfekt och definitiv lösning” lyckas sammanfatta vad den här diskussionen visar, att ”nästan alla kreativa problem kan lösas på olika sätt.” Samtidigt kommenterar de att ”det är därför vi tycker att det är superbra att presentera två till tre helt skilda designriktningar som har olika metoder” och förklarar att på så sätt förs diskussionen bort från smak och mot en lösning.
Pandemiåret 2020 har verkligen satt käppar i hjulet för många och Kolsteren sammanfattar kort att ”just nu är det inte lätt att vara kreativ. Det är mycket som händer och det gör det inte lättare.” Pandemin har inte bara gjort det svårare att resa, vilket är något som många formgivare ser som en stor inspirationskälla, den har även satt stopp för vissa inkomstkällor, sociala sammankomster och livserfarenheter som alla bidrar till att kreativitet formas, utvecklas och växer. ”Det har gett oss nya insikter och fått oss att tänka om”, säger Kolsteren. ”Andra kulturer har ett helt annat sätt att använda typografi och färg” och när man kastas in i ett annat sammanhang börjar man lägga märke till de små detaljerna i det vardagliga livet som du kanske inte hade uppskattat tidigare, eller sett från rätt perspektiv. Tyvärr är detta vår verklighet tills saker och ting återgår till det normala och den föder bara fler problem och en uttömd källa av kreativitet.
Men en sak är säker, människan är lika uthållig som påhittig. Begränsningar är oftast den viktigaste ingrediensen för utveckling, och de restriktioner och den aktsamhet som vi lever med idag – oavsett om det är socialt eller kreativt – kommer enbart att lyfta och påverka designområdet på nya och oväntade sätt.
—
For more articles and explorations into creativity, head over to:
linkedin.com/company/antalis-creative-power
instagram.com/antaliscreativepower