Inspiration, Creative papers, Nyheter

Antalis x The Brand Identity: the A-Paper

28 feb 2022 —
Skriv ut
A-paper banner

Som en fortsättningen av The Brand Identitys samarbete med Antalis Creative Power, utforskar The A Paper några förbisedda och underskattade ämnen inom modern grafisk design. I del ett undersöker vi skillnaderna mellan analoga och digitala processer. Vi pratar med Jesse Reed, medgrundare av Brooklyn designbyrå Order och utgivare Standards Manual, designern och konstnären Sarah Boris, London, den parisiska teckensnittsdesignern Morgane VanTorre och Ben Haworth, medgrundare av den Londonbaserade kreativa studion Soft Power.

Som en fortsättningen av The Brand Identitys samarbete med Antalis Creative Power, utforskar The A Paper några förbisedda och underskattade ämnen inom modern grafisk design. I del ett undersöker vi skillnaderna mellan analoga och digitala processer. Vi pratar med Jesse Reed, medgrundare av Brooklyn designbyrå Order och utgivare Standards Manual, designern och konstnären Sarah Boris, London, den parisiska teckensnittsdesignern Morgane VanTorre och Ben Haworth, medgrundare av den Londonbaserade kreativa studion Soft Power.

Vad är skillnaderna i processerna när man tar sig an något digitalt eller något analogt? Både när det gäller kreativt beslutsfattande och det tekniska är de båda inriktningarna vid första anblicken mycket olika, men kanske är förhållandet mellan dem mycket mer sammanflätat. När allt kommer omkring, tillverkas de flesta tryckta publikationer inte helt och hållet på datorn och digitala identiteter presenteras fortfarande med en tryckt demonstrationsmodell? Hela det digitala området har kommit efter det analoga, och grunderna för dess estetik kommer uteslutande från det senare, men det är nu den plattform som vi alla vänder oss till varje morgon i våra telefoner. Hur påverkar den ena processen den andra, och är den ena processen mer tillfredsställande?

"När det gäller tryck känner jag att det finns ett tydligt åtagande att lägga ut något som måste vara definitivt i sin fysiska form", förklarar den Londonbaserade grafiska designern och konstnären Sarah Boris. Boris förklarar den "mycket kollaborativa" processen bakom och påpekar att det är många roller involverade i trycksaksproduktionen, och refererar till framtagandet av en bok som exempel. "Från författaren, uppdragsredaktören, förläggaren, försäljnings- och marknadsföringsteamet, distributören, bokhandlarna och naturligtvis formgivaren", förklarar Boris, "alla dessa team har en inverkan på processen och på hur det slutliga tryckta verket kommer att se ut."

Trots att digital teknik är en lika samarbetsinriktad process, även om det ofta handlar om andra typer av roller, menar Boris att "språket är annorlunda", men inte nödvändigtvis till det sämre. "Jag älskar till exempel processen att arbeta med webbutvecklare", tillägger hon, "och hur tankarna kring hur man bläddrar i tryckt form eller scrollar på en skärm förändrar designprocessen." Det verkar vara så att de ofta ställs mot varandra, att det blir en tävling snarare än i en diskussion, när det mest intressanta faktiskt är vad tillför dem varandra genom sina olikheter.

 

TBI-TheAPaper-Order.jpg

Order and Standards Manual's bok som dokumenterar NASA:s arkiv.

 

 

"Det sätt på vilket du designar en bok jämfört med en affisch är samma sak som att du designar en låda på ett annat sätt än en webbplats", förklarar Jesse Reed, medgrundare av det Brooklyn-baserade designkontoret Order, förlaget Standards Manual och verktyget Standards för digitala varumärkesriktlinjer, och menar att det finns skillnader i processen för enskilda tryckta former, för att inte tala om skillnader mellan analogt och digitalt. För den parisiska typsnittsdesignern Morgane VanTorre beror skillnaderna i hennes typografiska processer mellan tryckt och digitalt material till stor del på teknikaliteter. Hon förklarar att "i allmänhet måste skärmtypografi gynna läsbarhet", eftersom den upplösning som finns tillgänglig på skärmen är mycket mindre än den som finns i tryckt material – trots att det finns möjlighet att förstora. "Det finns också på flera olika ställen många distraktioner på en skärm som fångar ögonens uppmärksamhet", påpekar VanTorre, "vilket kan leda till trötthet när man använder en enhet", och förklarar hur de typsnitt hon utvecklar måste vara "enkla och lätta att förstå vid en snabb titt".

Med detta i åtanke väcker den frågan om de kontextuella influenserna av tryck och digitalisering i de processer som de genomför och de beslut som fattas i samband med skapandet av dem. Bläckfällor och seriffer har till exempel använts i digitala typsnitt lika länge som det har funnits digitala typsnitt, men medan serifferna har en modern funktion, nämligen ökad läsbarhet, har bläckfällor ingen annan funktion i den digitala världen än det visuella. "Jag tänker på klassiska bläckfällor, som ursprungligen gjordes för att optimera formen i tryckeriprocessen", förklarar VanTorre, "det är något som ursprungligen gjordes för att vara funktionellt men som har uppfunnits på nytt ur en estetisk synvinkel."

 

TheAPaper-MorganeVanTorre
En inblick i Morgane VanTorres process för utformning av typsnitt

 

På motsvarande sätt kan det digitala inflytandet på trycksaker ses både positivt och negativt, t.ex. när det gäller utformningen av en tryckt publikation med hjälp av program som InDesign. "Digitala verktyg är mer och mer effektiva och blir mer och mer automatiska", förklarar VanTorre och påpekar hur programvarans snabbhet och kompetens sparar tid och därmed ökar produktiviteten. "Att veta hur man ritar bokstäver på papper med ett öga för detaljer innan man kan digitalisera dem är inte längre standard", förklarar hon, och påpekar den ökade populariteten och tillgängligheten av typsnittsdesign inom den grafiska designen, kanske utan att man behärskar hantverket i sammanhanget.

_________________

"Det finns ett antagande om att det digitala för det mesta är snabbare, men det är det inte."
__________________

"Många formgivare överger pappret för att rita [typsnitt] uteslutande med hjälp av programvara", tillägger VanTorre och frågar sig om denna förändring undergräver designen och formgivaren. "Vi måste vara försiktiga och påminna oss själva om att programvara först och främst är verktyg och inte aktörer i processen", förklarar hon och påpekar att designerns roll är att vara "skapare" och genom detta är ansvaret att "kontrollera programvaran för att kunna agera med gott samvete". Men hur påverkar verktygen som vi använder, och deras motsvarande snabbhet, lätthet och tillgänglighet, designerns förhållande till verket?

"Jag tror det är ett generellt antagande om att digitalt arbete oftast går snabbare, men så är det inte", säger Boris, som har skapat både digitala och tryckta projekt som varade lika länge eller lika kort tid. Detta leder till frågan om huruvida den förmodat långsammare processen med analogt tryck leder till att slutresultatet är mer meningsfullt än ett digitalt, men Boris tror återigen att detta är ytterligare en missuppfattning och erkänner att några av hennes favorit- och bästa verk faktiskt är de som tog minst tid att göra. "Ofta fastnar ett tryckprojekt i mitt huvud och jag funderar på och bär runt på det ett tag", säger Boris, "när jag väl börjar kan det göras ganska snabbt", men det faktum att det tryckta materialet inte kan ändras i efterhand och de efterföljande omfattande kontrollerna, innehållet och övervägandena innebär att det finns en större känsla av kreativt och personligt engagemang.

 

TheAPaper-SoftPower

Soft Powers globala digitala kampanj för Nike Football

 

Samtidigt påpekar Ben Haworth, medgrundare av den Londonbaserade kreativa studion Soft Power, att den långsammare takten inom tryck ofta beror på tekniska och administrativa aspekter av projektet och inte nödvändigtvis på de kreativa övervägandena – och han förklarar att han anser att digitala projekt ofta kan ta lika lång tid, om inte längre, än tryckbaserade projekt. "En stor del av tryckprocessen är att se till att det inte blir några överraskningar vid leveransen av den färdiga produkten", berättar Haworth. "Vi väntar på prover, dummies och resultat av transittester", förklarar han och tillägger fräckt: "Det finns gott om tid för att arbeta digitalt medan du väntar."

Men kan tekniska begränsningar vara en bromskloss för kreativitet? "Det känns som om man har mer kontroll när man gör trycksaker", säger Boris, "och det är mindre kompromisser när det kommer till design än för det digitala, där designen måste passa på flera olika plattformar och vara tillmötesgående”, och ifrågasätter därmed återigen antagandet att
digitala designprojekt ger större kreativ frihet än tryckta. "Jag tycker faktiskt att tryck är mer estetiskt motiverat eftersom det finns fullständig kontroll och allt är skräddarsytt för varje format", förklarar Boris, i motsats till uppfattningen att det digitala tempot gör att resultaten är mer visuellt motiverade än konceptuella.

Här finner vi kärnan i denna debatt, liksom det som är viktigast för branschen och de kreativa yrkesutövarna, nämligen entusiasmen och den personliga kopplingen till vad de gör och hur de gör det. Vare sig det handlar om det "obestridliga mervärdet" av tryck "på grund av mediets textur", som VanTorre föreslår, eller om "kraftfulla grejer" av "gamla hantverksmässiga pixlar som möter äkta mänskliga känslor", som Haworth erinrar sig när de skapade pennan för D&AD:s pris. Design, oavsett nivå, har förmågan att beröra oss, oberoende av om det är digitalt eller i tryck. "Vi har fått feedback om hur en omarbetning av webbplatsen har förbättrat företagskulturen", säger Haworth och förklarar hur givande det är att arbeta i en digital miljö. Och på så sätt representerar de båda områdena varandra och kompletterar varandra i samverkan.

 

TheAPaper-SarahBoris

Sarah Boris' affisch i bokstavstryck i samarbete med New North Press

 

 

Boris älskar både tryck och digitalt material och tycker att bägge är "lika tillfredsställande". Hon förklarar att det finns en känsla av något nytt och spännande och ett åstadkommande när man arbetar i ett område man inte känner sig lika hemma i. Hon tillägger dock att "det går inte att ersätta tillfredsställelsen man upplever när man får tillbaka ett projekt från tryckeriet och håller det i sina händer". När hon får sina händer och ansikte täckta av färg och bläck påpekar Boris att "från det att hon blandar färgerna till det slutliga trycket finns det ett resultat, en textur, en känsla och en livfullhet som ingen form av digitalt arbete kan ge", och avslutar med att säga att "tryck är påtagligt och det ger så mycket glädje".

För Haworth är det i princip omöjligt att “avgöra” en debatt om tryck och digitalt material, och förklarar att "det finns olika potentiella 'tillfredsställelsepunkter' i ett projekts tidslinje, och det uppenbara skulle vara att hoppa till hur det färdiga verket får dig att känna dig" I Haworths arbete är tillfredsställelsen med att arbeta digitalt belöningen på varje nivå av interaktion, och hon påpekar det omedelbara engagemanget som målgruppen får när de klickar på något på nätet: "Kunden får träffar, följare och försäljning, du är nöjd, du är kung över världen", konstaterar Haworth. En liknande historia kan dock också beskrivas från den andra sidan. "Du öppnar den första leveransen från tryckeriet av ett färdigt verk", tillägger Haworth, "det kostar över 15 pund per enhet och du har sålt in den där speciella finishen som kunden tyckte var lite onödig", minns Haworth, "andas... det hela sattes ihop på ett vackert sätt... är vi nöjda? Det kan du ge dig på." Det är svårt att välja mellan de två, och det är endast individens kreativa process som avgör vilket som är mest tillfredsställande för honom eller henne, och enbart för honom eller henne själv.

_________

För fler artiklar och inspiration inom kretivitet, se här: